Tuff & kaxig

Fattaru!?

Återigen fångad i klurandets återvändsgrend. Rutinlös och rotlös ska jag rutas in i systemet igen, färgläggas i deras skala. Men intrycket är possitivt. Det är hon som är problemet, hon som är aktören. Mycket tid spenderas introvert intensivt när tankebanor får eget liv och paranojjorna smittar och smittat av sejsjälva och varandra. Och den monotona repetativa rösten i lillhjärnan pointerar stolt och hjärna att du borde studera behovspyramiden och vara smartare. Dagen är redan borta, en sen gårdag resulterar i omfattande trötthet. Ibkand kan jag inte se mesjälv mellan plikt och visioner, där någonstanns faller eller snarare famlar jag bort. Men jag minns, och där är min persona självlysande nästan i sina tydliga utkanter.

Funderar på att vara snäll och gullig, man vill börja nya banor rader i en glad ton, skalor skala banan zalachenko. Emil jensens tunga drömmarhuvud vilar mot mitt. Jag hör hur vi båda kanske andas. Det ända som är lätt att se förstå och tolka är det i min egen fantasi. Ibland behöver man hålla käft. Ibland behöver man öva på saker. Velande fram och tillbaka blir bara babbel och jag ser poänger i urgammla konstruktioner och finesser med nya. Dethär är en dag ni inte kan få mej att rättstava. Det finns ambitioner och pretentioner och alla har väl lite av varje och mer därtill. Men låt konsten leva fri och samhällskunnskap bli mitt triumfkort. System som inte funkar. Konservatister konservburkar valår. Valt år? Valtår? Konspirationerna närmar sej, konspiratörerna hopar sej. Tuff & kaxig