I närheten av där du en gång vaknat för inte så länge sedan vaknar jag nu. Tar linje nitton med din röst i öronen. Tänker på brossan. Blir lite lugnare och börjar bearbete olika påstående som fastnat i fel loob. Plockar upp små tankeklumpar som jag tappat bort och dom har växt.
Sentimentaliteten bet mej hårt och skoningslöst i nacken igår. Och jag tänker på att det jag upplever nu om inte allt för länge bara kommer vara halva brutna minnen. Vackra stunder korta stunder flycktiga stunder tankar.
Jag vill kunna krypa in i min bubbla, om jag har en. Jag saknar den, man ser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar