Och av någon andledning

Är du så rädd



Jag ser bara björkar som böjer sej för tomheten ur att vara fångad i ett intrycksintagslöst inre. Jag kan inte förstå hur ni kan sakna genuint intresse för världen och människorna kring er. Jag som är så förbannat betagen i allt och ingenting. Bildar mej en uppfattning om allt, vill veta, inte dömma. Vill ha stommar att samla kunnskap på. Vill kunna bygga en zeppelinnare av mina samlade vetskaper och flyga upp dit ingen letar.



Kanske även gömma mej i , när folk pressar på och vägrar förstå att de inte ska in genom dörrarna jag låst. Att försöka tränga sej in när man inte änns tänkt stanna på fika är förbannat onödigt. But i take rest.

Jag bygger, bygger kretsar syr band & omorganiserar tillvaror. Jag måste veta, konkret & på riktigt att jag är värd min vikt i salt för att kunna stå ut här.