Det är jag som bor i extrahålet på din kuk

Fast där ljög jag, jag bor ingenstans just nu. Jag har ingen adress, kanske bloggen i så fall då. Men man kan inte skicka brev till mej, förhoppningsvis kan man det snart. Jag är rädd. Men det finns en dubbelsäng någonstans. Jag är fem år gammal och mitt humör är onekligen skiftande.

Om det fanns en röst så kunde jag kanske prata. Alltid när jag behöver min mobil telefon som mest så får jag lust att slänga den i väggen. Det gör jag inte.

Killen i låten som gillar pelagonier gör min kväll här på vandrarhemmet. fAST IKVÄLL ÄR ALLA LAMPOR SLäKTa.

Det ligger löskukar över hela golvet och en m-f transvestit står framför spegeln och sågar febrilt dock ineffektivt och långsamt av sin egen lem med en slö matkniv. Det finns en tom blomkruka med.

"Jag ska kyssa mina fiender och svika mina vänner.
Jag ska börja lyfta skrot och raka av mitt hår.
Och ingen i hela världen kommer fatta hur jag känner.
Finns ingen som kan trösta och ingen som förstår.

Du vet hur jag brukar låta, dramatisk och pretentiös.
Du som läste mina tankar och värmde mig när jag frös.
Du vet att jag aldrig gör er illa, kommer vara äckligt generös.
Men hela tillvaron känns så jävla meningslös!"

- Loke, underbar poet,

Var inte oroliga om era spontana infall skulle förespråka det, jag klarar mej alltid !