En annan värld kollar in på mej genom fönstret. Jag är lättskrämd och drar ihop mej till ett litet egg. Den nya världen visar sej vara en stor mjuk kråkfågel och den lägger sin mjuka kropp och sina vindskyddande vingar över mej. Omfamnar mej i sin moderlighet.
- För dej skall jag vaka och stötta till den dagen då du självmant flyger härifrån.
Hennes hjärtslag är tackten ja andas efter, och innuti mej börjar någonting nytt att växa, nygot jag aldrig riktigt odlat innan och det skrämmer mej.
För jag har alltid sökt en riktlinje, en väg som utlovar guld och gröna skogar så länge som man fortsätter gå. Och den behöver varken vara rak eller angeläget benägen, bara tydlig i sitt bvisande, "Det är här du hör hemma och du går faktiskt framåt".
Och jag vet inte? Det kanske är dags för examnination snart? Projekt hemlös ligger bakom oss och humöret klättrar. Tunna sköra toner tonar ner mej. Vi har bott på samma gata samma gård vi har träffat de flesta som bor i krokarna. Vi har druckit te med drottningen och plockat kottar på dagisutflykter. Vi håller huvet över ytan, flyter.
Nu ska jag hem till mina vänner, så lilla bloggen får ta hand om sejsjälv och drömma om palanda. Hejdå 90talet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar