-Släpp aldrig in nån här.
Idag är det en vecka sedan jag flyttade hem till min lägenhet. Och under det korta ack så intensiva förloppet fredag till fredag har jag bland annat åkt bostadsrättskarusellen så många varv att jag blev matt och lite snurrig men inte så pass länge att det slutade underhålla mej.
Jag har haft mina första tre hantverkare, - 2 GGR! *vuxenpoäng*, jag har ringt viktiga samtal till företag och fått igång tjänster som berör mej, bjutt på kaffe och diskat och packat upp lådor och funderat kring saker så som planlösning.
Det var nog hit bloggen egentligen ville från början. Jag har fått mitt hem, mitt alldelles egna hem där jag får olla väggarna om jag vill, kasta konfetti överallt och bjuda hem främlingar på thé. Jag minns hur planen lockade mej godissugen ner i sin avgrund.
De senaste månaderna har varit kaos. Ja har varit på topp och jag har kännt mej helt nedslagen. Jag har dansat naken i stjärnregn, tittat på vackraste små eldflugor, jag har sågat av lemmar och förlikat mej med maken. Jag vill säga att jag gått med plus, jag vill säga att jag trivs, som fan. Jag har hamnat precis exackt rätt.
Hur vet jag det? Jo för jag hamnade precis där jag ville hamna! Och nu kan jag äntligen bygga mina egna marginaler. Och dom jag inte får bygga själv ska jag vrida och böja och måla och göra om tills de inte går att känna igen längre.!
Jag kommer förmodligen samanfatta filosofera och drömma mera senare idag, men idag så säger vi hit men inte längre. En liten paranoid köksråtta sitter på min axel och spelar mandolin, han är mycket försynt och känslig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar