Jag förföljer dej,

Prinzen andas hektiskt i mitt öra.
Vilsna tankar har fångat mej mitt i ett steg,
"jag ska göra dej till min kvinna,
jag ska göra dej till min fru,
och det kan kännasd ganska motigt för dej just nu"
Jag låssas att jag har en galen stalker,
och ikväll så klättrar han in,
igenom mitt alltid påkantöppna fönster,
och hugga mej 86 gånger i buken,
och skära halsen av mej,
och som finish,
komma i mitt avhuggna struphuvud.
"Jag älskar dej,
men jag hatar dej"

Jag tänkte sammanfatta viktiga saker.
Som vad jag gjort.
Sådannt där som angår folk.
Men nej, det förkänar ni inte.
Inte ikväll.
Okejdå,
det är mitt fel.
Det är jag som inte är där,
just nu.

Gränsen mellan dåligt och bra har bytts ut
mot om någon kollar eller inte.
Kanske har den inte bytts ut,
kanske har det alltid varit så.
JAG VET INTE, okej.

"Visste du om,
Att vi har gått i samma skola?
Jag va killen dom dränkte i klosetten och spola.
Jag var inget för dej då , va?
Är jag det nu?"

Som i freakshow,
där jag läser just nu.
Om alla andra jag känner som gillar keffat liv är sepe,
är jag med sepe då?
Är jag också dum-i-huvet-rasistisk-12-åring-från-trelleborg?
Kanske...

Och nu står han där som alltid, med sin filmkamera,
berädd på att jag ska byta till pyamas.
Så att han kan få känna lite kärlek ikväll...

Nej, nu ska jag lägga mej ner och vänta,
Jag är trött i allting jag har.
Och förvirrad i hjärnan.
Jag kanske gör sence imårgon .
Men inte nu,
kanske kommer en redogörelse för vad som hännt imorgon.
Tack för omtanken.

Ebba ute and out