tisdag 21 april 2009

Vem kan man lita på,

vem kan man lita på?
När far och mor är döda, 
och våra släktingar har tatt gift,
och alla våra vänner har valt sig själva,
och våra lärare och fröknar,
har gått och dränkt sig med varann,
och nu när sömntabletterna slutat hjälpa.

Det är frågan på allas läppar,
den tvekande darrande salivkulan på julies mamma
när hon blivigt förbannad.
I alla fall är det mina tankegångar
denna gråmulna höstkväll.
Jag tänker hjälpa alla er som delar min stora oro.
Här är i alla fall några av dom man inte kam lita på.
*Gymnasieansokan.se
*syo-konsulenten(jag är så jäkla GROV som kallar syv
för syokonsulent hahahahahahah! men det kan hon gått ha!)
*Ticknets bekreftelsebrev
*Ebbas självbehärskning





Och när vår präst från konfirmationen,
står och pekar i det blå,
och ingen fattar om han visar vägen,
eller känner vilket håll vinden blåser åt.
Då kommer Halta Lotta hem till mig,
med rösten fylld av gråt, och snyftar:
- Vem i hela världen kan man lita på?


Och ja, det har varit en dålig dag
så snälla låt kameran ligga.
Kanske uttrycker jag mej felaktigast som förhastad?
Jag menar förstås, och snälla ni,
läs inte in er för djupt i detta,
att jag har varit dålig idag.
Stress är ett av dom
otäckaste djurena i de farligaste vatten.
Men det är mitt jobb
att dricka tusen koppar te och kaffe,
sätta sprett på några trevliga små jinling
jag känner, och alvisar, som bor i skogen.
Och rädda dagen.
Då talar jag förståligt om morgondagen.
Ty idag har redan förlorat sej
i armarna på micki.
En av mina absoluta favoriter i serien,
som dansar i och värmer upp
allas torkade katrinplommonhjärtan.
Han får ta mina dagar med sej
när han vill vart han vill.

Kan någon stoppa tiden?
Om så bara ett fåtal sekunder,
jag tror att jag skulle få
åhh så mycket mer uträttat
om jorden bara stannat upp,
en liten sekund bara, snälla?
DET ÄR INTE SYND OM MAGNUS UGGLA.
Så det så.
Och jag tänker att det kanske ur vissa spektrum
är bäst att jag inte har någon penis, trotts allt.
Ursäkta mej,
jag tror att jag håller på att drunkna
i ärlighetens åhh så djupa hav.


Så vi säger på återseende,
tills dess att jag fått den vård
och omsorg jag behöver,
den som bara micki,
stylist på freja, kan ge mej.
Och den här resan,
och dom kommande 13 åren, är jag ombord!
AJAJ KAPTEN! Truley ajaj.

Men ni som är super där ute,
ta hand om er,
Jag kommer nämligen vara fullkomligt upptagen
med att rädda mejsjälv ur den brinnande byggnaden
till magsår som håller mej fången.

"några stavfel fanns där ju, men du kanske vill ha det så?"

1 kommentar:

BurgerQueen sa...

Ursäkta de förskräckliga radhoppen! Min blogg går tydligen inte heller att lita på... Nåväl, tills vidare, frid