First you try to fuck it, then you try to eat it

100 spelningar på 4 dagar tror jag det blev. Ojsan... NEJNEJ inte koola "gå på spelningar" det var förra veckan.. jag menar itunesspelningar, och bokstavligheter och sådannt dära. You get the delio. Nästa vecka lämnar jag su2-kapittlet bakom mej, och eftersom att jag är en fruktansvärt hjärtinnerlig överrumplande sentimental liten människa så är det ingenting jag änns orkat fatta än. Men om jag bara dansdansdansar runnt och sjunger att man faktiskt kan lära sej en del från små blommor så slipper jag inse fakta. Jag vill ha en stor mjuk varm nallebjörn att krypa ner hos just nu. Jättekoolt Ebba, jättekoolt.

Men jag ska vara Ebba helatiden hela dagen här. För det har jag bestämmt, och jag kan vara ganska envis. Dethär är den jobbiga biten. Avskedet, att börja något nytt är kanske inte det lättaste men det är roligt. Att säga hejdå är liksom att officielt erkänna för mejsjälv att jag aldrig kommer att sitt i detdär underbart trygga familjeklassrummet och kolla på när Eriq spelar flashspel igen. Många av dom som går där kommer jag kanske aldrig se igen. Jag kommer att se mina lärare igen dock, det ska jag!

Nyttnyttnytt sprillans nytt kapittel. Allting ska bort, eller i alla fall dom flesta och det mesta.

Mitt skrivbord duger inte längre, för det har ett stort hål och är helt sönderskrapat och ostabilt och brännt och annat. Min säng ska bort för den gungar fram och tillbaka på ett krampaktigt ocharmigt sätt när jag sover. Mina bokhyllor ska bort för vissa hyllplan och baksidan på den ena fattas. Mitt fula otympliga skåp, mina aldelles för små opraktiska antiestetiskttilltalande garderober ska bort. ALLT SKA FUCKING BORT.

Inte allt, men mycket. Och många kommer antagligen att falla bort, alla bekanta som säger hej, alla dom som knappt har tid att ses... Kanske fler? DET VILL JAG INTE TÄNKA PÅ NU. Eriq ska inte bort, eller marianne eller bennet eller alla dom vänner som ska ska ska komma upp och häsla på. Alla som faller bort lär väl stanna i hjärtat eller hjärnan...

jag gnäller nog just nu. Jo, jag tror bestämmt nog att jag kanske gnäller! Förlåt, men detta är min blogg så jag gnäller om jag vill! Det är en jobbig övergång för mej för jag hittade en familj som tog hand om mej och gjorde kaffe åt mej och vi åkte på skogsutflvlyckter! Jag hittade en familj som var snäll och varm och som tyckte om mej fast än jag är se pee. Det är inte lätt att flytta hemifrån när man precis alldelles nydligen hittat ett hem... Mina fina alldelles förträffliga familjemedlemmar/ lärare säger att jag kommer klara mej helt fantastiskt och få stockholm att dansa, och det får vi väl hoppas på?

Jag har ju velat dethär så pass länge att jag skulle kunna referera bildligt till det som alltid. Och mitt kalla hus, mitt skakande darrande frysande hus, jag kommer att ta ett hus i sommar. Jag kommer att ta ett bo i sommar. Jag ska bo och lära mej fantastiska saker och hitta nya fina och bo i staden där det snöar och folk drunknar! Jag ska bo i staden med den självgoda låten jag kritiserade som barn! Now my bitch-fit is trough.

Nu ska jag lägga mej och sova/reflektera/krama kuddar... Jag är lite lätt ynklig idag, jag vet...