Stressen sätter efter mej på cyckeln, denhär bloggens standard har sjunkit ganska reält, ellerhur? Hiphopen har alla nycklarna till mitt hjärta, kan komma in närsomhelst och somalltid välkommen. även dålig hiphop tar mej i famnen och blir min vän, jag vill och borde s0va, kanske. Men när kreativiteten väl börjar rota sej mot fingertopparnas spetsar så kan jag inte lämna hen i sticket.
En liten fogel sitter och skvallrar på min axel, hen pratar om allt och ingentins som aldrig och alltid händer. Och ikväll så startades tankegångar upp utav en vild fladdermus. Känslan punkt Jag skriver ut skriver in andas ut andas in. Jag behöver en cigg ett spädbarn frukter och ett ligg, kanske? Eller så är allting lungt stämmer precis som det ska vara och okej?
Småtimmar, dom är mina egna och jag föder dem med bröstmjölk. Om ett spädbarn ammar från ett canserbröst, ökar risken för canser då? Men nu börjar hjärncellerna långsamt men säkert dö ut och jag borde sova. Jag växer utvecklas förändras. Jag ville tala om hur läskigt det är när folk inte gör det, berätta om diverse upplevelser, kanske imorgon.
1 kommentar:
Mina grannar spelar Michael Jackson sång på Michael Jackson sång, det är ganska galet här på fredagskvällarna.
KRAM
Skicka en kommentar